måndag 20 oktober 2008

Våga hoppa för att se om man kan flyga

Jag tänker väldigt mycket på det här med relationer. Både vänskapsrelationer och kärleksrelationer. Allt ifrån one night stands till riktiga, livslånga kärlekshistorier. Men hur gör man egentligen?

Här kommer en kortfattad beskrivning av mitt senaste förhållande och hur det är nu. Självklart finns det väldigt mycket mer detaljer som jag skulle kunna nämna men tyvärr får de inte riktigt plats och skulle ta en evighet att skriva ner.

Jag har då ett väldigt komplicerat förhållande till en kille som bor på andra sidan Sverige, i Göteborg faktiskt. Vi har känt varandra i fem år och träffades för första gången den 22 februari i år. Vi hade då redan påbörjat ett förhållande kan man säga och det kändes helt rätt redan från början. Jag var bara där över helgen och det var jättetungt att åka hem när jag äntligen träffat min drömkille. Jag åkte ner igen i mars och stannade då lite längre men när jag åkte hem den gången hände något. Till en början fortsatte vi att hålla normal telefonkontakt, vilket betyder att vi pratade i telefon i ungefär en timme varje dag men mer och mer drog han sig undan. Han svarade inte i telefon på en hel vecka, men när jag sedan fick tag på honom berättade han att han inte mår så bra psykiskt och när han väl hamnar nere i en svacka så klarar han inte riktigt av att prata i telefon. Vi pratade mycket om detta och till slut fick jag honom att förstå att jag fanns här och att mig kunde han alltid prata med.

Det som hände senare kan jag fortfarande inte förstå. Helt plötsligt förlorade han all tillit till mig och han började också ifrågasätta sig själv. Förhållandet dog väl redan där men vi försökte ett tag till. Det som verkligen tog kål på oss var när jag var hos en killkompis och på grund av flera anledningar inte kunde ta mig hem(den största av dom var att jag missade nattbussen) och då fick sova kvar. Min kära pojkvän fick då för sig att jag hade legat med den killen och dumpade mig där och då, på telefon.

Jag tror aldrig jag varit så förstörd och speciellt inte så länge. Detta var nu ca fyra månader sedan och det känns fortfarande.
Här är då mitt problem. Han var i sthlm med några vänner för ett par veckor sedan och kom då hit och hälsade på mig i några timmar och det var jättemysigt. Allt var ungefär som vanligt. Jag vet att han också tycker så här men han har problem på sitt håll och jag vet inte om jag vågar hoppas på något nytt. Vi har i alla fall börjat prata med varandra igen vilket är jätteskönt men vi vet inte vad som händer framöver.

Vad ska jag göra? Är det kanske så som rubriken säger? Man måste våga hoppa för att se om man kan flyga. Men tänk om jag inte kan det utan faller handlöst ner..ännu en gång?

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej Amme!
Det du får göra antar jag är att väga om du känner att han är värd det. Är det värt att riskera att bli sårad igen samtidigt som det kanske kan "sluta lyckligt" och ni finner varandra igen och kan bli lyckliga tillsammans. Eller om han helt enkelt inte är värd att riskera att du blir så sårad igen. Du får ta dej en funderare på det. Vad väger tyngst liksom. Känns som om det blev lite rörigt men hoppas du förstår och att du reder ut dina känslor och fattar ett bra beslut som du kan känna dej lugn och bra med :)

Kramar från din gamla barndomsvän Emelie!