Berg-och-dalbana

Jajaja, det var ett tag sen.

Nu är det så att jag inte vet vad jag ska tycka, tro, tänka, känna. Ja, jag är ett känslomässigt nervvrak för tillfället. Det går upp och ner hela tiden. Väldigt sakta upp och väldigt fort ner.
Daniel har varit konstig de senaste dagarna också. Men det tycker väl inte han förstås. Jag kanske också har varit lite annorlunda men det märker jag inte av på samma sätt. Jag ser mig inte utifrån menar jag. Jag vet inte vad det är men han verkar som så less på allt. Including me, I'm afraid.
Jag har blivit knäpp helt plötsligt. Jag är svartsjuk(mer än vanligt och hälsosamt) och jag känner att jag inte duger längre. Jag räcker inte till. Jag har verkligen hamnat i en svacka. Jag hoppas det är mina p-pillers fel för då kan jag byta. Det var inte allt för längesen jag bytte sist så det kan ju vara på grund av dom.
Usch! Jag känner mig så otillräcklig.

Jag vet egentligen en av orsakerna till varför jag varit så svartsjuk och osäker dom här dagarna. Det är på grund av Mimmi och det hon skrev under en bild och det hon svarade på en kommentar till en annan. Jag vet att du kikar in här Mimmi och ta inte illa upp men det var inte precis underbart. Vet inte hur jag ska känna inför det. Och Daniel rycker bara på axlarna så fort jag nämner något som han känner kan leda till en diskussion.

Daniel läser inte det här men säger det ändå. Told you so.