Det finns vissa människor som bara kliver in i ens liv och direkt tar en speciell plats i ens hjärta. Jag känner en sådan människa.
Detta är en person som kom in i mitt liv av en slump. Genom en vän som börjat prata med personen via ett onlinespel.
Jag var tretton år då.
Från dag ett kunde vi prata om allt mellan himmel och jord, vilket var precis vad vi gjorde. Vi hjälpte varandra när det var jobbigt. Med vardagliga problem, relationsproblem och svårare problem. Det var mest jag som fick hjälp. Det var mest jag som behövde hjälp.
Personen i fråga verkade ha något magiskt över sig och det räckte med ett hej för att leendet skulle spridas över mina läppar. Allt kändes så lättare när vi pratade med varandra.
Jag tror vi pratade nästan varje dag. Mest via msn. Det hände ibland att vi inte hade någon kontakt alls i flera veckor, men så fort vi tog upp den så var det som att inget hade hänt.
Efter fyra år kom ett långt uppehåll och vi hörde inte av varandra på nästan ett helt år. En natt drömde jag då om denna person och skickade då ett meddelande. Det visade sig att personen precis tänkt på mig också. Efter detta blev vår relation helt plötsligt ännu mer speciell. Vi pratade i telefon och på msn i timmar varje dag. Under fyra månader, och då speciellt tre av dessa, hade vi en otroligt nära kontakt. Det var underbart att vi hittat tillbaka till varandra.
Men sedan gick något snett. Vad som egentligen hände vet bara vi och så ska det förbli. Det tråkiga är att den underbara relation vi hade i fem år bara försvann. Det som byggts upp under alla år smulades sönder inom loppet av några dagar.
Att också veta att personen inte alls mår bra, att alltid gå och oroa sig, på något plan, över vad som ska hända, om någonting ska hända, när någonting ska hända.. Det är outhärdligt. Det gör ont!
Det är nu nästan sju år sedan den där dagen då vi började prata utav en slump men jag kommer ihåg den som om det var igår. Det vi hade finns inte längre men jag skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka det.
Du har en mycket speciell plats i mitt hjärta och jag saknar dig.
Can you forgive me again?
I don't know what I said.
But I never meant to hurt you.
[...]
I can't live this life,
without you by my side.
I need you to survive
So stay with me..
Morgon mys
10 år sedan
2 kommentarer:
Lilla vän, det var verkligen på tiden att du skrev nåt här!
Saknar dig även hemma så kom snart hit och hälsa på!
KRAAAM, Lena
Hej Amanda! Vad jag känner igen mej i det här du skriver, fast i mitt fall har det slutat tvärtom. Är långt ifrån ovänner med min äldsta internet-vän, Simon, om du kommer ihåg :)
Men jag har vart med om det du beskriver och våga satsa och ta kontakt igen, ofta har man glömt gammalt gnoll och hittar tillbaks till det där man hade som var så fint och bra.
Jag håller tummarna för dej!
Kramar från barndomsvännen Emelie!
(om du vill snacka lite kan du adda min msn emelie_liljefors@hotmail.com)
Skicka en kommentar