Knutmasso

Idag är det knutmassofirande i Österby. Jag har blivit ombedd att komma dit ikväll och festa lite man jag vet inte. Har inget att klä ut mig till och ingen fantasi för att komma på något. Jobbigt jobbigt. Alkoholen ska det nog inte vara några problem med i alla fall. Om jag nu skulle få för mig att åka. Det borde finnas en hel del kvar hemma hos Daniel sen sist. Hade varit roligt att få träffa Elin igen, det var ju ett bra tag sen sist, men jag vet inte om Daniel är så sugen och jag känner inte för att fara utan honom. Jaja, det visar sig hur det blir.

För tillfället har vi tvättstuga så vi är duktiga och springer upp och ner för alla trappor (FEM våningar sammanlagt) och tvättar. Jag har lärt grabben hur han ska göra. Nu ska vi bara se om han kommer ihåg det. Haha. Om fem minuter är det dags igen att gå ner. Tror det bara är två maskiner kvar. Vuxenpoäng? Ja tack!

Någon att komma hem till

Igår for jag, Nathalie och Ellen till People för en kväll med mat och nakna män. Det var riktigt god kyckling måste jag säga. Stripporna var självklart inte dumma dom heller men det är ju ganska logiskt egentligen. Man blir inte strippa om man ser ut som stryk. Haha.
Vi hade jätteskoj. Det var happy hour när vi kom dit så då köpte man fler drinkar på en gång och sen drack man fort för att hinna köpa fler. Testade en shot som Mimi rekomenderade. Flatliner hette den. Hon vägrade berätta vad den innehöll först men sen när jag hade testat så sa hon att det var tabasco i den. Den var faktiskt god så testa en sån när ni går ut nåsta gång vetja.
Dansade gjorde vi också, nästan hela tiden. Tyvärr så spelades inte världens bästa musik men den dög i alla fall.
Jag gick hem innan stängning(vid ett tiden) vilket är mycket ovanligt för mig, men jag kände att jag ville hem till Daniel. Det har nog aldrig hänt tidigare att jag ens tänkt på att gå hem innan stängning men då har jag inte heller haft någon att komma hem till. Det var väldigt mysigt faktiskt att ha en pojkvän som satt och väntade vid datorn när man snubblade in.

Nu ska jag byta om och fixa mig lite. Skulle duscha men har inte orkat ta mig härifrån soffan och nu är det för sent. Jag och lillebror ska nämligen ta med mormor på restaurang och sedan på teater. Vi tänkte att vi skulle äta vid fyra så nu börjar det bli lite bråttom. Typiskt jag!

Söndag

Sååå tråkigt jag har. Avskyr söndagar. Skulle egentligen jobbat idag men bytte så jag jobbar nästa söndag istället. Skönt det i alla fall.
Så vad har jag gjort i stället? INGENTING! Bara suttit vid datorn hos Daniel medans han har skjutit zombies. Kan jag bli mer utråkad?

Längtar till onsdag gör jag. Ladiesnight på People. Gratis buffé och inträde plus underhållning i form av manliga strippor. Hallå hallå. Dit ska vi! Imorrn fixas biljetter. Wohoo.
Nathalie ska också med och förhoppningsvis följer även Ellen med. Men jag menar, vem tackar nej till gratis mat och manliga strippor? Daniel ville också följa med sa han, men tyvärr så föddes han med fel kön. Eller ja, tacka gudarna för det kanske.

Måste hem och sova i natt. Behöver duscha och har alla grejor där. Vill verkligen inte ha skola imorrn. Det är ju så skönt att vara ledig och bara ligga hemma och mysa. Jobbar även måndag och tisdag kväll så kommer bli två låånga dagar. Nu ska jag försöka göra något annat än att sitta vid datorn. Titta när Daniel spelar kanske. Nej, det lät inte heller så lockande. Nånting ska jag väl kunna hitta på. See ya.

Albin

Tack. Du har en speciell plats i mitt hjärta det vet du. Vi hade några riktigt fina stunder tillsammans men ännu viktigare..vi hade en otroligt fin vänskap i fem år, så att du tar dig tid att lyckönska mig och Daniel betyder mycket. Han är jättefin och du hade säkert tyckt om honom. Han har bra humor. Haha. Sköt om dig.

Jag vill tacka min mamma, min pappa och självklart gud

Jag är så lycklig, tacksam och lite skadeglad idag. Vilka dårar. Haha. Så dumt.
Jag vill sända ett "shoutout" till alla Daniels tidigare tjejer och tacka. Jag har världens bästa pojkvän och det är bara tack vare att ni lämnade honom och gjorde honom fri för mig att ta. Sen gissar jag att han har lärt sig ganska mycket under tiden med er vilket gjort honom till en ännu bättre människa. Men jag kan verkligen inte förstå hur man kan lämna en sådan kille. Han har ju allt och lite till. Well..det var bara det jag ville säga. Tack så jättemycket. Nu är han min och jag tänker inte släppa honom i första taget. Inte det andra eller tredje heller faktiskt.
Mouhahaha. Han är min, min, min. Jag är hans, hans, hans. Kärlek kallas det. Oh, så glad jag är idag. Tyvärr alla tjejer där ute men det är för sent.

Amanda + Daniel
Forever and always


Update:
No offence mot någon av de tidigare flickvännerna såklart. Jag är bara glad att jag har honom.

Kärlek

Det här året har bjudit på mycket kärlek, i olika former. Det har flirtats, strulats, älskats men hjärtan har också brustit. Tänk så mycket som händer på ett år.
Jag började året som singel. Väldigt singel. Tänk en blandning mellan Carrie och Samantha. Jag hade inga problem att få det jag behövde. Nu låter jag som världens slampa men om vi säger så här. Det var många olika strul men samma person "för natten". Min nattlige vän var dock inte den bästa av människor och det var väl lite jobbigt.

Sen kom Albin in i mitt liv och jag föll något otroligt hårt. Vi hade känt varandra i fem år utan att träffats men nu var det dags. Allt kändes så bra och vi älskade varandra från första stund. Det kändes som att inget skulle kunna komma mellan oss. Tyvärr så gjorde avståndet det. Han slutade lita på mig och trodde jag hade varit otrogen och lämnade mig. Jag har aldrig varit så förstörd. Jag klarade inte av dom lättaste saker eftersom vad jag än gjorde så fanns något där och påminde om honom.
Jag var krossad. Länge. Och jag dränkte mina sorger med fest och strul. Problemet var bara att det endast hjälpte för stunden. När jag sedan kom hem så var han där igen. Under två månader grät jag. Under två månader var jag en robot. Jag gjorde det jag skulle men jag var inte där. Mina murar byggdes upp igen.

Sommaren bjöd på flirt, som den ska. Jag kände att jag började komma tillbaka. För varje strul kände jag att jag fick tillbaka kontrollen. Inga känslor och allt var på mina vilkor.
Albin blev ett vackert minne, nästan en dröm, och vi gick tillbaka till att vara vänner. Det fungerade kanske inte så bra det heller. Vi var elaka mot varandra. Som tur var hade jag byggt mina murar tillräckligt högt vilket inte tillät honom att krossa mig igen.

Hösten kom och blåste bort alla galna sommarkvällar. Jag byggde mina murar tjockare och jag blev mig själv igen. Jag bestämde mig för att aldrig, aldrig, låta någon komma så nära igen. Jag lyckades ett tag. Jag var den jag skulle vara. Singel. Ensam och stark. Mig själv.

Men vad händer när man slutar leta? Jo då dyker han upp. Han den där som lyckas ta sig genom alla murar man byggt upp. Han med blicken, humorn, kroppen. Av någon anledning släpper man in honom också. Lite försiktigt. Och på en gång blir man besviken. Det är klart han har en tjej på G. Varför skulle han inte? Han är ju perfekt. Och han är tydligen kär också. Det berättar han ju eftersom han är en vän. Fuck it! Och nu är det för sent. Nu är murarna redan nedbrytna och allt som finns i huvudet är han.

Jag tog en resa till Sundsvall och tänkte att där kunde jag ha kul och slippa tänka på killar och kärlek. Men han följde med. I telefonen. Varje dag kom dom där meddelandena som fick mitt hjärta att slå extra slag. Jag bestämde mig då för att inte ge upp. Visst, han försöker med en annan tjej men jag tänker vänta.
Min kära Fille var motivationen. Han har väntat i över ett år på en tjej och kan han så kan jag.

Väl hemma igen så fick jag en kväll med denna kille. Vi bestämde oss för att ta en fredag och ha kul. Det bästa med denna kväll var att jag hade öppet mål. Han berättade några dagar tidigare att det inte hade fungerat med tjejen. Praise the lord!!
Vi gick då ut på krogen och hade riktigt kul. Vi umgicks med vänner till mig, och vi hittade varandra. Jag sov hos honom den natten, och natten efter det. Och det blev vi två. Jag fångade den jäveln! Haha. Skämt åsido.. Jag tror aldrig jag varit så lycklig. Han är helt rätt på alla sätt. Det han gör med mig, det han får mig att känna är helt galet. Jag älskar honom helt enkelt, min Daniel.

Nu är detta år slut och förhoppningsvis bjuder nästa år på mindre hjärtesorg och mer mys. Kanske blir det till och med vuxenpoäng och flytt till gemensam lägenhet med älsklingen min. Jag hoppas i alla fall på många fina stunder framöver. Det är ju vår tid nu.

Samarbete

Idag har jag och Daniel varit riktigt duktiga. Vi sov visserligen lite för länge, 13.36 vaknade vi ordentligt. Då hade jag förstås inte sovit så mycket eftersom grannarna började jobba med lägenheten tidigt på morgonen och sen kunde jag inte somna om eftersom Daniel snarkade ovanligt mycket. Men när vi väl kom upp och hade käkat frukost så började vi städa hela lägenheten så nu är det jätterent och fint här. Nu ska vi bara försöka hålla det såhär och inte stöka ner allt för mycket.

Fredagkvällen blir väl bara lugn för vår del. Jag gissar att Daniel kommer sitta med gitarren framför datorn och träna medans jag ligger i soffan och kollar på värdelös tv. Har jag tur så finns det någon som är på partyhumör, för det är jag (vilket inte är så ovanligt kanske). Krogen någon? Eller bara sitta och dricka, lyssna på bra musik och prata goja? Vilket som.. Ring mig!

Nu borde babe komma hem snart. Han är iväg och handlar så vi kan laga mat resterande dagar innan mamma kommer hem. Vi skulle nog klara oss att bo själv med varandra. Oh, så skönt det hade varit med egen lägenhet. Jag tror jag måste kika in på hemnet igen och se om det finns några fina tvåor till salu.